What goes around, comes around

Jag har eksem i ansiktet som jag tidigare hållit schack med cortisoncreme. Men eftersom jag är lite orolig för att använda cortison för länge har jag letat efter andra produkter. Jag fick tag på en speciell dagcreme från Yves Rocher som funkade utmärkt, men den var dyr. Och så är jag kanske lite småsnål men jag tycker inte om tanken på att behöva betala porto och expeditionsavgifterna... *leeer* Därför testade jag olika sorter inhandlade på apoteket, både dyra och billiga, med och utan aloe vera, med och utan olivolja. Ingen av dem var helt kompatibel med min hy. Då blev jag tvungen att beställa från YR, passsade på nu när det kom ett erbjudande om fraktfritt. I posten idag kom brevet som talade om att nu kan jag hämta mitt paket. Men inte här i byn. Nä! Jag måste ta bussen till Väla och hämta ut det på Pressbyrån och sedan ta bussen hem igen. Irriterad är bara förnamnet, för jag var medveten om detta när jag beställde och tittade mycket noga efter om det fanns nåt att kryssa i för utlämningsställe. Och det fanns det inte.



Jag ringde till YRs kundtjänst och en mycket formell kvinnoröst upplyste mig om att jag vill ha annat utlämningsställe så ska jag ringa till Kundtjänst och säga till om detta.... ???? HUR ska jag kunna veta att mitt paket inte kommer till det paketulämningsställe som ligger närmast och som har samma postnummer som jag? HUR? Och varför kan de inte upplysa om detta i samband med att jag gör min beställning? Blir det inte både enklare och trevligare för alla parter? *hmmm* Nåja, det löste sig i alla fall. Jag frågade om det var meningen att jag skulle gå till busshållplatsen, ta bussen upp till Väla för att hämta mitt paket och sedan vänta på nästa buss hem. När jag kan ta en promenad till Lanthandeln och hämta mitt paket där? Nej då, svarade damen i andra änden, hon skickade ett nytt paket till mig som jag får nästa vecka. Och det kommer hit, till Hasslarp. Hoppas jag....



Billös och boende på landet med buss som går en gång i timmen ungefär, då är det inte sååå himla lätt att förflytta sig dit man vill. Särskilt inte om dit man vill ligger i en rät vinkel till hur busslinjen sträcker sig. "Min" butik ligger givetvis i rät vinkel till busslinjen, är det nåt annat att vänta? Men det lönar sig (läs: gagnar mig) att vara chaffis åt grabbarna på helgerna. Mitt matförråd börjar tryta och måste komma mig iväg och få dem påfyllda. Vad göra? Jo! Jag ringer en av pågarna, den vars bil jag ska köra i kväll, och frågar om det finns en möjlighet att jag kan få låna bilen i em. Det var möjligt! Jag är glad och tacksam för att jag har så många trevliga ungdomar omkring mig.



Häromkvällen lyssnade jag på ett program om plastikoperationer.

Tf chaffis

Virrar runt lite hit och dit, funkar som chaffis nu i helgen. Livet på "lannet" blir ju mycket enklare om man hjälps åt. Visserligen är det inte min egen pojkspoling som är ute på vift men gamla klasskamraters och vänninors avkommor behöver ju också skjuts. Det gagnar mig så till vida att jag får tillfällig tillgång till bil. Och det tackar jag ju inte nej till. En av de få äkta win-win situationerna jag känner till....och får ta del av. Även om jag har lite skrivarklåda så infinner den rätta inspirationen sig inte. Men den kommer, var så säker på det....

Lyx vs praktiskt

Jag trivs bättre och bättre här för var sak som blir helt klar. Men nu kan jag ju erkänna att första morgonen jag vaknade här så grät jag. I förtvivlan, uppgivenhet, ilska och hopplöshet. Det var över alla de detaljer som gör livet här svårare. Min värd sa någon dag innan inflyttning: "Du är väl medveten om att du får den lyxigaste hyresrätten i hela byn?" Jag har inte bett om lyx, jag vill inte ha lyx om det inverkar menligt på det praktiska. När han sedan tillägger i en sådan ton man använder till en obstinat femåring eller en halvdement åldring att: "Nu hoppas jag att du är riktigt rädd om den!" Då kan jag berätta att då mådde jag inte alls bra!






Vad är det då som har blivit "fel". Tja ta till exempel 80 cm mindre bänkyta i köket. Det var redan innan lite bänkyta. 80 cm låter inte mycket, men tro mig. Det ÄR mycket! Jag har ingenstans att ställa min micro. Micron som jag använder minst två gånger varje dag. Nu står den på en pall i ett hörn. Sladden får jag dra förbi både spis och diskhoar. Diskhoar!!! *fnys* Ett av mina villkor för att han skulle få renovera köket var att jag skulle få en riktig diskbänk med två stora hoar. Vad blev det? En och en halv ho, infällt. En och en halv... *suck* Tänk er att stå där och diska. Visst är det snyggt (läs lyxigt) med infällda hoar... Men praktiskt.. Det är det INTE!!!




En annan sak som vi talade om var städskåp, det fanns det inget i extralägenheten. "Visst skulle det bli städskåp här." Städskåp, my ass! De underbara, stabila, stora hyllorna i matkällaren. Fyra stycken på långsidan och fyra stucken på kortsidan... Ett minne blott. De har ersatts av två små, fjolligt små, hyllplan. En back går inte in på djupet, måste ställas på tvären. Och de rymmer i stort sett ingenting. Ja, jag har fått en fin lägenhet. Lyxig. Väldigt vacker för ögat. Jag önskar bara att det hade varit en arbetsplats, då hade det funnits hjälp att få för försämrade arbetsförhållande. Nu kan jag bara en stilla bön att Hyresgästföreningen kan göra nåt. Jag tycker att de ibland tar för mycket ställning för fastighetsägaren mot hyrestagaren.






Det finns mer försämringar men jag orkar bara inte skriva om dem nu. Det har tagit lite tid att få fram det här. Nu vill jag komma med nåt trevligare. Mitt köksfönster till exempel. Gult, ljust och grannt.






Jag gillar gula kök och så läste jag nån gång att gult är den färg som stimulerar till inspirerad matlagning. Om man nu tror på det här med färgers inverkan. Jag tror på det.







I fönsterkarmen ligger en liten nasse i blåa snickarbyxor och vilar samtidigt som han håller ett vakande öga på det som händer och sker.

Nystrukna kogardiner

Att stå och stryka tillhör inte min favoritsysselsättning, men ibland så är det ett måste. Jag föredrar lite ont i ryggen om alternativet är att hänga upp ostrukna gardiner. Så nu har jag ett fönster här i mitt rum som är skinande rent (på insidan) och med nystrukna kogardiner som inramning. I köket hänger egenhändigt sydda gardiner med gula rosor på. Gult så det passar att de hänger över påsk.

Det gäller ju att tänka till lite grann ibland för att bespara sig själv onödigt arbete. Inte för att jag har några påskgardiner men det kan ju låta lite planerat och övertänkt. Jag har lyckats få undan hela julen, tror jag, utom gardiner i två fönster. Men å andra sidan, varför ska jag lyckas bättre den här gången än jag gjort alla andra gånger. Rätt vad det är så dyker det upp en tomte eller en gris i röd luva nånstans. Undrar om det finns nån liten hustomte som roar sig med att driva med mig?

Det knackade på dörren innan ikväll, det var en vänlig själ som dök upp här med en lååång nätverkskabel. Tack snälla! Nu behöver jag inte ha oro i min själ för att Tellus ska dra ner boxen till tvn för att kabeln ligger tvärsöver golvet. Tellus förresten, han har fått ett nytt smeknamn - Dunderklumpen. Gulligt, när det är sagt med glimten i ögat! Och det är det i detta fallet.

Mutter mummel

Idag var jag bara såååå sugen på frallor, brukar inte handla det men ibland är det som om kroppen kräver det. Jag knatar in på lanthandeln här i byn. "Jag hoppas du inte ska ha bullar", säger biträdet. Inte den minsta lilla smula fanns det kvar i brödkorgarna. *suck* Himla Murphy! Jag handlade en förpackning baguetter att baka i ugnen, gott men inte samma sak.



Nu sitter jag och ler för mig själv. Denna härliga teknik! Jag var nyss inne på bloggen hos en vän, lämnade en kommentar att jag önskade mig ett visst recept. Det har redan hamnat i min brevlåda. Tack kära vän!





Fröken vår tar just nu ett riktigt nappatag med kung Bore. Tre plusgrader och solsken. Vattnet i ån stiger i en rasande fart, nu syns den snart från mitt köksfönster. Det är inte den 13:e jan än men jag blir faktiskt sugen på att plocka bort julgardiner och elstakar. Och vad katten! Jag tror jag ska gör det. Grejorna kom ju inte upp i tid, då kan jag ju plocka ner dem tidigare så det jämnar ut sig.

Hej, nu är jag också här!

Jag skulle ju inte flytta mer, sa jag. Men då visste jag inte att mitt cyberhem skulle få så stora problem att det bara blev pannkaka av det. Så nu håller jag på med ett nytt flyttlass. Tack och lov bara virtuellt, den här gången. Få se hur mycket jag tar med mig och hur mycket jag ska kasta. Men jag tar en ska i taget och nu ska jag lägga upp den här sidan så jag trivs med den. Fördelen här är jag redan har kunniga vänner att rådfråga. Detta första inlägg bli inte mycket längre än så här.