Sidor

söndag 18 november 2012

Sitter i en kram

...och lyssnar på eggande musik som ger mig en sådan otrolig inre frid. Jag är inte ledsen, tårarna rullar sakta nerför mina kinder. Jag är, glad, tacksam, tom, förhoppningsfull, väntande, förväntande, upprörd, rörd, förvirrad... Har aldrig varit mer säker på vem jag är. Önskar bara att kramen varit två starka armar. Genom fönstret ser jag en underbart jämngrå novemberhimmel som gråter regn. Jag ser ett levande tegeltak, vackert i sitt behov av en tvagning. Njuter musiken... ett tag till... känner saknad...