Sidor

tisdag 7 juni 2022

 Så har då maj kommit och gått

och vi är inne i juni. Regn har vi fått så allt är så otroligt gröngrönt överallt. Mellan skurarna tillbringar jag så mycket tid jag kan ute i trädgården. Liggandes på knä, med gräskantsaxen i högsta hugg runt odlingslådorna. Avslappnad i hängmattan, smygtittandes på blåmesarna när de kommer för att ta ett bad. Utfälld i solstolen under solseglet lyssnades på en ljudbok. Eller framåt skymningen kurandes i hippiehörnan med en hemtrevlig liten brasa sprakande att meditera och ta en mugg kaffe till. En del gånger bara finns jag där och njuter. 

 



 





Minsann tror jag att klinten kommer att blomma till midsommar och den blir blå. Den är, i mina ögon, den ultimata midsommarblomman, gärna i sällskap med prästkrage och röd vallmo. För mig har den även en lite djupare mening då det är Östergötlands landskapsblomma.





Till midsommar hör även potatis, jordgubbar och gräslök. Hela den trion verkar bli klara till juni månads höjdpunkt.






Smultronen är snart redo att träs upp på strå, medan blåbärens ljuva smak hägrar längre fram i sommar.



Önskar alla en trevlig och njutbar juni.
Var rädda om varandra 
så länge ni har varandra.
Njut i nuet!
💚







 


måndag 30 maj 2022

 Baka,

är något som är utomordentligt roligt när man har tid och lust. Idag hade jag både och eftersom regnet strilade ner och inbjöd inte alls till någon nöjescykling. Min specialitet när det gäller bakning är experimentella mjuka kakor. Idag tog jag grundreceptet på mjuk kaka i 7 sorters kakor, lade till en näve hackade hasselnötter och blockchoklad. Hällde ner 1 tredjedel av smeten i formen, sen rörde jag ner 1 msk kakao och pytsade ner resten av smeten. Och så skjuts in i ugnen. Den blev god. 



Måste ju säga att jag älskar att använda ägg från höns där jag vet att de har fått leva ett riktigt hönsliv med maskplockande och jordsprättande. Dessa äggen kommer från Skedet i Östergötland. Tack Kicki!



Son dy. med sambo har varit iväg och vi har varit kattmatare, Stickan har givetvis varit med och pussat på katterna. En av dem fick han tom en "kyss" av, som tur är så använde hon inga elaka klor. Lilla fina Sara, hon blev rätt så van vid honom till slut.



Den här svarta skönheten föll direkt för Stickans blyga charm och nospussades med honom. Men roligaste var ändå att se spelet mellan Stickan och den stora röda hankatten, som bor i huset bredvid, och som tror sig vara Herre På Täppan. Han kom gående på tvären som en Tudorbatterikatt, Stickan backade så lugnt och så tyst han kunde runt bilen och slank in på sin plats. Katten satte sig och tvättade förnöjt sina framtassar. Han såg ut att le i smyg...



Till sist kan jag med stolthet berätta att Megasen och jag har nu nått upp till tresiffrigt miltal. Och vi har många otrampade mil kvar ännu, hoppas på en bra cykelsommar.





Peace!









måndag 23 maj 2022

Gråsparvar!

 Gråsparvar/pilfinkar, jag blev så glad att märka att vi fått hit sådana små pjoddar. När jag flyttade hit slogs jag hur tyst det var, i närliggande häckar, inte den minsta lilla gråsparv. Men den här våren har de börjat titta hit och sitta i häcken och tjattra. Enlig mig så är det underbart för det innebär att de insektsfrämjande åtgärder vi har gjort i trädgården gör verkan. Tex. så klipper vi inte hela gräsmattan. 



Det långa gräset skapar micromiljöer där insekter trivs, så småningom hoppas jag på ännu fler inhemska blommor i gräset. För närvarande blommar i alla fall lite så kallade ogräs. 



Det blev en kal fläck i gräsmattan efter en jordhög, där passade jag på att så ut en påse med blandade blommor. Minns inte vilken blandning det var så det här blir mycket spännande att se var det hamnar.


Så var det då pjoddarna. Orsaken till glädjen och inspirationen till blogginlägget. Jag fick dem på bild, sen skrek kameran att den hade slut på batteri. 



Live long and prosper!




lördag 9 mars 2013

Relativt

 

Det påstås ju att Einstein myntade uttrycket att allt är relativt, huruvida det stämmer att det kommer från honom eller ej ska jag inte lägga mig i. Men att allt är relativt… enligt min åsikt så är det så.

När jag var arbetslös så satte jag klockan, för att inte sova bort hela dagen, på 9. Det var lagom tidigt för att gå upp, tyckte jag.  Inte svinotta och inte så att morgonen hunnit gå över i  förmiddag. Numera ringer den kl 7, ofta hinner jag vakna innan den börjar plinga. Även på veckoslut, lediga dagar och helger vaknar jag runt 7. Så idag när jag sov ända fram till 9 kändes det sååå lyxigt. 

fredag 28 december 2012

Circle of life






Det är på inget vis så att våra känslor förminskas men över tid så mildras smärta. Jag kom på mig själv att faktiskt njuta av morgonen. En minusgrad och solsken, en god mugg te, ett hem som är mitt eget... Just i det ögonblicket som jag kom på mig själv med att må bra, for en känsla av skuld genom mig. Men vis som jag är tog jag den genast i örat och körde ut den. Ja, jag har nyligen förlorat min allra närmaste vän. Ja, jag sörjer. Men livet är nu så vist inrättat att smärta är en känsla som mildras... Om det inte varit på det viset så hade vi, som ras, inte ens existerat.

Det är både tillåtet och önskvärt att vi känner glädje och livslust, även efter en förlust av en god och nära vän. Precis som det är tillåtet och önskvärt att vi känner sorg och uttrycker den när det hemska drabbar oss. Min saknad blir inte mindre värd för att jag kan glädjas åt det goda som finns kvar. Tvärtom så är det en hyllning till livet självt och till Tellus. Han var en positiv och livsglad hund. Och jag tror att han viftar lite extra på svansen däruppe i himlen varje gång jag skrattar.



söndag 16 december 2012

Tellus, min Prins





Det ligger som en böld i mig. Vetskapen att han är borta och inte kommer tillbaka. Men som vanligt är inte hjärta och hjärna helt synkade. Förståndet vet men inte känslorna. Jag nuddar bölden lite då och då och den värker. Jag vågar inte peta för mycket i den, inte på en gång. Men jag vet ju att jag måste få hål på den för att den ska kunna läka ut. OM den nu gör det, helt och hållet...





Jag tillåter mig att gråta lite ibland. Det är som att balansera på en lina. Måste lätta på trycket för att det inte ska explodera men vågar inte helt släppa taget. Det är också som att sitta i en gunga med långt rep. Än så är jag högt uppe, kan andas utan tryck över bröstet och blicka framåt. Än så har gungan svingat neråt, tårarna trillar och jag har bara utsikt bakåt. Saknar...





Förståndet vet att det går inte över men med tiden kommer det är mildras, de goda stunderna kommer att lysa starkt i minnets galleri. Känslorna har inte det förståndet utan lever helt i nuet. Jag är en enda röra av båda delar. Jag kan skratta men skrattet sätter sig en aning in halsen, jag kan planera framåt men än så länge är det utan någon större glädje eller entusiasm.






Just idag på morgonen har jag haft en enorm dipp. Just idag är jag tacksam att jag inte är hemma utan befinner mig hos en av mina mycket goda vänner. Just idag är jag tacksam att jag har blivit omkramad. Just idag är känslan av saknad mycket tung.





Men mitt i allt så är jag så hjärtinnerligt tacksam för de åren jag fick med min älskade Tellus. Pga av hans lupus så visste jag ju att han inte skulle bli riktigt gammal, så sedan han fyllde fem så har varje månad, varje vecka varit en tid av extra nåd. Han var en stor och varm personlighet och jag vet att han har gjort ett tassavtryck i mångas hjärtan.





Nu tumlar han runt i evigheten, utan sjukdomar och problem. Han är tillsammans med dem som gått före. Han får vara nära sina bästa vänner, Sigge och Dina. 

torsdag 13 december 2012

DU!

Med ett par lätta snarkningar och en viftning på svansen somnade du in på min arm...

Jag har ett stort tomrum i mitt hjärta. Det som är kvar värker...

Så småningom kommer den värsta smärtan att sakta klinga av, jag vet det. Men det är ju här och nu jag är. Ensam. Utan dig. Du gav mig så oerhört mycket och jag är tacksam för det. Kommer att bevara minnet av dig i mitt hjärta.

Det som är märkbart nu är hur mycket en annan själ kan fylla ens tillvaro. Du var inte ljudlig, inte ofta. Men det är så oerhört, fruktansvärt, skrämmande tyst här.

Jag vaknade tidigt idag, fylld av goda föresatser. Det började bra. Jag tog resterande bajspåsar och gick bort och gav dem till Akilles matte. Din soffa baxade jag ut på gården. Men när jag plockade ner dina koppel, sele och halsband från kroken... då brast det för mig. Du kommer inte tillbaka! Du är borta...

Och jag saknar dig så fruktansvärt!!!