Med ett par lätta snarkningar och en viftning på svansen somnade du in på min arm...
Jag har ett stort tomrum i mitt hjärta. Det som är kvar värker...
Så småningom kommer den värsta smärtan att sakta klinga av, jag vet det. Men det är ju här och nu jag är. Ensam. Utan dig. Du gav mig så oerhört mycket och jag är tacksam för det. Kommer att bevara minnet av dig i mitt hjärta.
Det som är märkbart nu är hur mycket en annan själ kan fylla ens tillvaro. Du var inte ljudlig, inte ofta. Men det är så oerhört, fruktansvärt, skrämmande tyst här.
Jag vaknade tidigt idag, fylld av goda föresatser. Det började bra. Jag tog resterande bajspåsar och gick bort och gav dem till Akilles matte. Din soffa baxade jag ut på gården. Men när jag plockade ner dina koppel, sele och halsband från kroken... då brast det för mig. Du kommer inte tillbaka! Du är borta...
Och jag saknar dig så fruktansvärt!!!
Kan inte säga hur ledsen jag är för din skull. Skickar tröstekramar.. <3 <3 <3
SvaraRaderaMarie
Tack min vän, det värmer. <3
Raderakramar om dig... nu sitter jag och gråter för jag förstår ju hur hemskt det måste kännas för dig. Jag vet ingen riktig tröst bara att tiden måste nog gå för att man ska kunna sörja klart tills det känns mer hanterligt för dig.
SvaraRaderaFörstår mkt väl hur att dte är tungt just nu... kram kram
Ja, det är verkligen tungt. Och det är lite som att sitta i gunga, känslomässigt... Men det är skönt att få snacka lite med vänner, både IRL och här på nätet.
SvaraRaderaKram på dig Kanelbullen!