Fördomar. Det är något som vi alla har i större eller mindre utsträckning och mer eller mindre uttalade. Vad är en fördom? Enligt mitt tyckande så är det en åsikt som är grundad på lösa antagande, andras åsikter, hörsägen och därmed vilar den på mycket lösa grunder. Men om man är nyfiken så kollar man, googlar och läser det man får tag i där, både det som är pro och det som är anti. Har man möjlighet så söker man i görligaste mån att få tag på förstahandserfarenhet. Men det låter sig inte alltid göras. Alla har fördomar men värst tror jag de är som säger sig att inte ha några. Jag försöker, så gott jag kan, ha ett öppet sinne och att inte fastna i uppkörda hjulspår. Jag lyckas långt i från alltid. Nyligen hade jag förmånen att få besöka ett ställe som jag har haft mycket förutfattade meningar om i många år. Ett ställe som jag varit nyfiken på men varit rädd för att besöka då det enligt min mening varit ett ställe som var farligt och blott och bart förknippat med olagligheter. Jag ändrade åsikt efter att varit där, ingen total åsiktsändring, men i det stora hela ser jag mycket mer positivt på det nu. Och rädd för att åka dit igen är jag inte.
Jag har varit på mitt livs första besök i Fristaden Christiania. Ett besök som jag inte ångrar, det jag ångrar är att jag inte kommit mig för att resa dit tidigare. Laglöst land tänker säkert någon nu. Men så är det inte! Christiania har mycket tydliga lagar och regler, inte många och definitivt inte krångelbyråkratiska. Jag skulle nog hellre vilja kalla dem för levnadsregler. Det är inte tillåtet med våld därinne. Vapen är förbjudna. Inga ryggmärken godkänns. Det är inte tillåtet med tunga droger. Droger finns! Och de säljs öppet. Men det är “bara” hasch. Men aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat tänka mig den flora av tillbehör som fanns till salu därinne. Alltifrån pyttimala pipor utskurna i nån sorts sten till jättestora glaspipor, bongar. Där har sannerligen kreativiteten flödat fritt, lika fritt som tillgången på det som däri går upp i rök.
Jag var aldrig rädd när jag gick därinne. Men jag måste ju säga att det kändes mycket märkligt att gå omkring bland alla dessa haschbodar. Där hade försäljarna lagt fram sina varor till försäljning som om det vore godis. Det var ytterligare en sak som frapperade mig, att det finns såå många olika sorter. Men det fria flödet till trots så var det ingen som blev störig och bråkig.
Jag fann en sak som jag gillade extra mycket, Christianias egen ekologiska öl. Den var jättegod. Och billig. Några av dessa godingar rann nerför min strupe den kvällen. Lyckat var också vädret, i stort sett molnfritt och för årstiden varmt. Det var inte förrän solen krupit under horisonten som min tröja åkte på.
Titt som tätt var det någon som släppte iväg en sån där kinesisk lykta, de där som drivs av ett ljus och helt ljudlös seglar iväg genom luften spridande ett magisk varmorange ljus. Vi satt på ett ställe som heter Nemoland, kombinerad bar-restaurang-scen, men ändå så mycket mer. Stämningen var hög utan att urarta, folk var trevliga och pratsamma. När hungern började knorra i magen fick vi visserligen vänta bra länge på våra hamburgare men de var väl värda att vänta på. Ingen dussintillagade tunna rackare som man får på snabbmatsställen. Nej, detta var rejäla burgare och det smakade verkligen kött utan en massa tillsatser.
Atmosfären som hela platsen andades var annorlunda än världen utanför. Det verkade som om pulsen slog saktare därinne, stress vad är det. Inga bilar är tillåtna. Typ back to basic. Men hur bra det än var, så är det en stad och många människor som rör sig på en begränsad plats, lägg därtill all musik från de olika scenerna och gatunderhållarna… Det var trevligt och inget alls av det jag förväntat/befarat, men det var skönt att komma hem till min lilla by igen. Men det blir fler besök för min del i Staden. Nästa gång utan alla dessa fördomar i släptåg, dem har jag dumpat. De allra flesta iaf…
