Jag har gjort min första vecka på utredningscenter i Helsingborg. Med turen på min sida blev veckan kort, och med lite annat så blev den ytterligare en dag kortare. Efter tre dagar så var både kropp och själ så trötta att i går slocknade jag som en klubbad säl på soffan framför tvn igår kväll. Tidigt! Hade inte ställt någon klocka så strax efter nio slog jag upp mina melerade och tog upp telefonen och ringde. Vi kom gemensamt fram till att det var inte lönt för mig att åka dit idag. Vilket var tur för när jag började röra på mig så upptäckte jag att jag fungerade lika bra som ett smidigt kylskåp.
Efter de här tre dagarna förstår jag på allvar varför folk kallar det dagis för vuxna. Vi stickar, virkar, tovar och målar hjärtan… Jag har ägnat mig åt att sticka på en halsduk och att sy en tygkasse, Det låter inte så mycket men jag för tillfället går jag 4 timmar om dagen. Igår blev det bara en och en halv, på onsdagar är det friskvård. Så efter fikat gick vi till gympaavdelningen. Där möttes vi av en friskvårdskonsult som jag uppfattade som bara delvis närvarande.
Som ny där tycker jag att hon borde tagit sig tid att prata lite med mig och tagit reda på vad jag har för kroppsliga problem. Nej, istället blev det en kvick marsch genom faciliteterna. Där finns det och där finns det. “Är det nåt så fråga.” Hon talade inte om att det finns en massagestol en trappa upp och att man ska skriva upp sig om man vill nyttja den, det fick en av mina medsystrar göra. Och jag tror att en stor anledning till att jag är så vingabruten idag beror på att jag testade en tocken däringa skakplatta man står på. Den kan inte ha varit bra för mig och min kropp.
Men åter till den där konsulten. Hon verkade bara delvis var där, ungefär som om hon önskade vara någon annanstans. Och bråttom iväg hade hon. försvann som en biltjuv prick halv. Så fort gick det att de som låst in sina mobiler i värdeskåpen inte fick tag i dem för dörren till det rummet var låst. Detta ska jag ta upp med arbetsterapeuten nästa vecka, jag vill inte gå på den gymnastiken, det ger mig inget. Ska jag använda maskiner och göra gymnastik vill jag ha en engagerad och insatt instruktör.
Men min simning går bra. Jag tar det lugnt och njuter av det, samtidigt som jag får motion. Jag simmade längre de första gångerna men har fått backa lite. I går blev det 650 m och det verkar vara rätt lagom. Jag ska på dem igen på dagis om jag inte kan få simma istället för att gymma, jag och kroppen mår bättre av det. Och så är det ju så ljuvligt att gå in i bastun efter avklarat pass.
Simma lugnt alla ni därute, jag ska vila idag!
