…nej, det är nog snarare jag som är ur led. Eller ännu rättare min dygnsrytm. Går upp på morgonen med de allra bästa intentioner att IKVÄLL då ska jag minsann… Och så säger de att det är tanken som räknas. Inte katten blir min dygnsrytm bättre bara för att jag tänker på den. Nu är det nog dags för denna här att sätta på sig en skjorta så att där finns någon krage att ta tag i.
Men faktum är att även tiden är ur led. Mina jordgubbsplantor blommar och har kart, forsythian har blommor. Inte så överväldigande blomning som på våren. Men den blommar! Idag (läs i går) gick jag i en klänningslång ärmlös tunika och klippte gräset. Hallå!? Det är oktober. Eller är jag så till den milda grad vilse i pannkakan att mitt medvetna jag befinner sig i fel månad? Om så är fallet finns det då någon vänlig själ som kan peka ut var rätt månad befinner sig?
Härom sistens trodde jag att nu skulle jag vara tvungen att begrava den ene av mina följeslagare. Den som brukar hänga i en rem om halsen på mig på Prinsens och mina promenader. Den ville inte vara nerstoppad i väskan och hoppade ur vid ett mycket illa valt tillfälle. Så illa att den tog sig ett dopp i en toastol. Tack och lov, säger jag, så hade jag hunnit spola!!! Vi gav den första hjälpen med hjälp av några lyckosamt sparade servetter, jag plockade ur batterierna. Vid hemkomsten öppnade jag luckorna och så fick den stå och torka. Under över alla under så gick den igång. Jag förlorade de foton jag hade på minneskortet, men september hade inte varit någon fotomånad för mig så förlusten blev inte så stor. Det första jag plåtade var favoritmotivet nr: 1, Tellus.
Han är så tålig, mitt hjärta, egentligen tycker han ju inte om att bli plåtad men finner sig i det. Han sitter kvar (oftast) och med sina gäspningar talar han om att han inte är helt tillfreds med den där tingesten som glor på honom med ett enda öga som aldrig blinkar. Just nu liggar han i sin soffa och sover, han är förnuftigare än sin matte. Jag undrar vad han drömmer för benen går på honom. Ja, jag sa “sin soffa”! Han har en alldeles egen soffa som står nära min datorplats, så nära att jag kan sträcka ut handen och klappa honom. Han är bortskämd, men det ska han vara. Han är en del av min familj, det är han och jag som bor här. En god vän sa till mig, “Om hundar kommer till himlen så kommer Tellus när kommer dit att fråga var servicen finns någonstans”. Jag log när jag hörde det och tog det som en komplimang.
