Ur led är tiden

 

…nej, det är nog snarare jag som är ur led. Eller ännu rättare min dygnsrytm. Går upp på morgonen med de allra bästa intentioner att IKVÄLL då ska jag minsann… Och så säger de att det är tanken som räknas. Inte katten blir min dygnsrytm bättre bara för att jag tänker på den. Nu är det nog dags för denna här att sätta på sig en skjorta så att där finns någon krage att ta tag i.

Men faktum är att även tiden är ur led. Mina jordgubbsplantor blommar och har kart, forsythian har blommor. Inte så överväldigande blomning som på våren. Men den blommar! Idag (läs i går) gick jag i en klänningslång ärmlös tunika och klippte gräset. Hallå!? Det är oktober. Eller är jag så till den milda grad vilse i pannkakan att mitt medvetna jag befinner sig i fel månad? Om så är fallet finns det då någon vänlig själ som kan peka ut var rätt månad befinner sig?

Härom sistens trodde jag att nu skulle jag vara tvungen att begrava den ene av mina följeslagare. Den som brukar hänga i en rem om halsen på mig på Prinsens och mina promenader. Den ville inte vara nerstoppad i väskan och hoppade ur vid ett mycket illa valt tillfälle. Så illa att den tog sig ett dopp i en toastol. Tack och lov, säger jag, så hade jag hunnit spola!!! Vi gav den första hjälpen med hjälp av några lyckosamt sparade servetter, jag plockade ur batterierna. Vid hemkomsten öppnade jag luckorna och så fick den stå och torka. Under över alla under så gick den igång. Jag förlorade de foton jag hade på minneskortet, men september hade inte varit någon fotomånad för mig så förlusten blev inte så stor. Det första jag plåtade var favoritmotivet nr: 1, Tellus.

 

Han är så tålig, mitt hjärta, egentligen tycker han ju inte om att bli plåtad men finner sig i det. Han sitter kvar (oftast) och med sina gäspningar talar han om att han inte är helt tillfreds med den där tingesten som glor på honom med ett enda öga som aldrig blinkar. Just nu liggar han i sin soffa och sover, han är förnuftigare än sin matte. Jag undrar vad han drömmer för benen går på honom. Ja, jag sa “sin soffa”! Han har en alldeles egen soffa som står nära min datorplats, så nära att jag kan sträcka ut handen och klappa honom. Han är bortskämd, men det ska han vara. Han är en del av min familj, det är han och jag som bor här. En god vän sa till mig, “Om hundar kommer till himlen så kommer Tellus när kommer dit att fråga var servicen finns någonstans”. Jag log när jag hörde det och tog det som en komplimang.

 

 

Technorati-taggar: vilse,jordgubbar,kamera,bortskämd

Tacksam

Tacksam ända in i hjärterötterna är jag att befinna mig på fasta land. Det blåser inte ute, det är full storm. När jag var ute med Dunderklumpen för en stund sedan höll jag på att förlora mina goa öronmuffar, så pass blåser det. Det dundrar, rasslar, viner, knakar i träden och gatlyktorna vajar betänkligt. Kullblåsta tunnor och vindbyar som fick mig att tappa andan. Så det är väl självklart jag är tacksam att både befinna mig på land och nu också inomhus. Tacksam även för nya fönster och en ny altandörr. Den gamla dörren var så otät att gardinen fladdrade när det var sånt här väder.

I morgon (läs, senare idag) är det min tur att kasta mig in i FK-karusellen för en första tur. Jag räknar kallt med att det kommer att bli ett antal turer framöver innan detta är klart och färdigutrett. Jag har ju läst och hört en hel del, inte minst från några av mina kära bloggvänner. Hoppas nu bara jag har orken att stå på mig, så att inte nån annan gör det. Jag ska stråla samman med en god vän för en fika och peppning innan jag ger mig i kast med uppgiften. (Nu blinkar lamporna här, jag håller tummarna för att vi ska slippa strömavbrott.) På morgonen ska jag dessutom ringa och tala med den som har hand om färdtjänst i Motala, för mammas räkning. Hon börjar finna sig tillrätta i sitt hem igen, men det kan ju inte hjälpas att hon i mellanåt tycker att livet är pest när kroppen inte lyder henne. Jag förstår henne, men oftast får jag henne att skratta, inte för att det gör kroppen bättre. Men är humöret gott så går det ju lättare att hantera problemen.

Hon berättar om de olika personerna som kommer hem till henne, sköterskor och personal från hemtjänsten. Alla har nog inte hamnat på rätt plats här i livet medan andra tycks vara som klippta och skurna för sitt jobb. Det är ett elände att bli gammal och dålig, är man dessutom av den gamla stammen och ska klara sig själv så tär det på psyket att tvingas ta emot hjälp. Tack och lov för de glada och trevliga! (Nu var det nåt som blåste in i nåt där ute. Eller som blåste sönder. Undras om det är Gudruns lillasyster som härjar här?) Men en distriktsköterska som tänker använda en begagnad servett att torka sticket i fingret med.... Verkar inte alls bra. Ohygieniskt!

Nej, jag ska väl ta mig en trappa upp och krypa ner i min goa säng. Ytterligare en sak jag är tacksam för, en bred och skön säng. Numera har jag även ben på den. (Undras om det inte var en takpanna som flög iväg nu? Det ska bli intressant att se allt detta i dagsljus i morgon.)

Godnatt folket!

Nystrukna kogardiner

Att stå och stryka tillhör inte min favoritsysselsättning, men ibland så är det ett måste. Jag föredrar lite ont i ryggen om alternativet är att hänga upp ostrukna gardiner. Så nu har jag ett fönster här i mitt rum som är skinande rent (på insidan) och med nystrukna kogardiner som inramning. I köket hänger egenhändigt sydda gardiner med gula rosor på. Gult så det passar att de hänger över påsk.

Det gäller ju att tänka till lite grann ibland för att bespara sig själv onödigt arbete. Inte för att jag har några påskgardiner men det kan ju låta lite planerat och övertänkt. Jag har lyckats få undan hela julen, tror jag, utom gardiner i två fönster. Men å andra sidan, varför ska jag lyckas bättre den här gången än jag gjort alla andra gånger. Rätt vad det är så dyker det upp en tomte eller en gris i röd luva nånstans. Undrar om det finns nån liten hustomte som roar sig med att driva med mig?

Det knackade på dörren innan ikväll, det var en vänlig själ som dök upp här med en lååång nätverkskabel. Tack snälla! Nu behöver jag inte ha oro i min själ för att Tellus ska dra ner boxen till tvn för att kabeln ligger tvärsöver golvet. Tellus förresten, han har fått ett nytt smeknamn - Dunderklumpen. Gulligt, när det är sagt med glimten i ögat! Och det är det i detta fallet.